Anlos dagar

Var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg nu. Kan säga att det har varit lite jobbigt ett tag nu, därav tystnaden. Idag har varit en bra dag, även om den varit ganska full. Fick en del gjort på jobbet, och sen när jag kom hem satte jag igång att laga mat + göra en sats bullar. Herrarna uppskattade det hela, får se vad folk säger imorgon ;) Rätt okej resultat för att inte ha bakat bullar på evigheter, goda med! Helt underbart väder har vi haft också, hörde fågelkvitter när jag satt på jobbet på förmiddagen. Härligt! Hoppas på en bra dag imorgon med, måste sätta mig och plugga då dock så jag hinner förbereda mig inför seminariet på tisdag :S Annars är det inget speciellt just imorgon. På fredag ska vi upp med liten till Ryhov och göra ett sömn-eeg. Får se hur det går, känner att jag verkligen vill vara där och har löst så att jag kan vara det nu med. Är förhoppningsvis inget, men lika bra att veta.

Komiskt hur man kan få inspiration till att skriva av att se andra göra samma sak :P Har ett mysigt gäng i Svenska B just nu som fått i uppgift att skriva en krönika och de flesta verkar faktiskt ha hittat något de känner för att skriva om. Kul! Idag känns saker lite bättre. Teo var ledsen när jag gick imorse och jag önskar att jag kunde gjort som Anders och bara valt att vara hemma..hade varit skönt att kunna göra det när det är sådana dagar men det går ju tyvärr inte. Vad jag tänkte skriva om går lite ihop med uttrycket alla känner apan - apan känner ingen . Tidigare idag, innan rasten, så var det några elever som frågade om jag kunde öppna deras klassrum. Var rummet mittemot där jag har mitt pass så det är väl klart. När jag sätter nyckeln i låset frågar en av eleverna "är inte du den där läraren som har spelat WoW ?" Jag fick kontra med "vadå spelat? Spelar igen...". Poängen är, att det är elever jag inte undervisar, vet faktiskt inte ens vilken klass de går

Onsdag, tredje dagen i veckan och det är tredje gången den här veckan  som jag har känt en ovilja att gå till jobbet... Måndagar brukar vara sega (så klart), men sen brukar det gå ganska bra. Är väldigt trött psykiskt just nu och det märks. Sover inte bra och är oftast inte särskilt hungrig heller (vilket så klart gör att jag äter sämre och orkar...tada! mindre...). Hade Teo fått bestämma i morse så hade vi nog somnat tillsammans i soffan, och det hade varit såå skönt att kunna göra det! Ofta tycker jag att jobbet som lärare kan vara ganska stimulerande, men ibland blir det minst sagt för mycket av det goda. Nu känner jag mig mest jagad...jagad av att jag inte har hunnit bli "klar" med saker från höstterminen (dvs. ge feedback och omdömen till eleverna), jag hinner inte helt förbereda de pass jag ska ha så bra som jag skulle vilja. Känner mig inte nöjd, och är man en person som gärna vill göra bra ifrån sig jämt så är det ganska jobbigt faktiskt...Som jag sa till Anders när